Invigningen av MAX IV-laboratoriet

(Denna text publicerades i Akademinyheter nr 3, 2016)

Vänner i Vetenskapsakademien!

Välkomna till en spännande hösttermin fylld med aktivitet! Jag hoppas att ni alla haft sköna sommarsemestrar och är fulla av energi inför höstens och vinterns utmaningar. För min egen del har sommaren inneburit forskningsarbete som inte hunnits med under vintern och flera långa tjänsteresor, men också vila, avkoppling och umgänge med familj och vänner. Sedan många år håller vi till i Bohusläns kustband på somrarna, och det är en härlig avkoppling att vandra på klipporna vid Västerhavet.

Sommarens stora begivenhet i Vetenskapssverige var förstås invigningen av MAX IV-laboratoriet i Lund. Den stora synkrotronljusanläggningen invigdes den 21 juni under storslagna former. Det var en ära att få delta denna dag, och det var glädjande att Sveriges beslutsfattarelit samlats för att inviga forskningsanläggningen. Kulmen nåddes när kungen och statsministern med förenade krafter och en hel del baxande stängde den stora dörren till lagringsringen så att ljusflödet kunde starta.

MAX IV är den kraftfullaste anläggningen i sitt slag i världen och kulmen på 30 års forskning och utveckling kring synkrotronljus. Den är en nationell forskningsresurs, där Vetenskapsrådet, Vinnova, Lunds universitet och Region Skåne har gått samman för grundfinansieringen. Stora insatser har krävts för att bygga anläggningens strålrör, och där har bl.a. Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse och alla de stora svenska forskningsuniversiteten bidragit. Det är glädjande att svensk forskning, finansvärld och statsförvaltning kunnat hjälpas åt att bygga upp denna exceptionella anläggning.

MAX IV börjar nu arbeta, och en rad forskargrupper står i kö för att få tillgång till det synkrotrona röntgenljuset. Här finns bland annat materialvetare, strukturbiologer, kemister och nanoteknologer bland användarna. Tillämpningarna är många och ljuskällan efterlängtad.

Nästa stora infrastruktursatsning görs också den i Lund, och det är förstås European Spallation Source, ESS. Detta gigantiska neutronmikroskop byggs av ett europeiskt konsortium och med både Sverige och Danmark som värdländer. ESS kommer att erbjuda unika möjligheter till strukturella studier, från plast till proteiner och från fysik till medicin. Det kommer att ta ytterligare 10 år innan anläggningen är helt klar, men man räknar med att börja producera neutroner för forskning redan om 3–4 år.

MAX IV och ESS är mycket värdefulla tillskott till den svenska, europeiska och globala forskningsinfrastrukturen. Om de utvecklas väl kommer de att stimulera svensk forskning inom breda områden och attrahera framstående forskare från hela världen. Det gäller förstås att de inte blir gökungar i det svenska forskningssamhället, och därför bör man hantera dem som särskilda satsningar vid sidan om den ordinarie forskningsfinansieringen. I själva verket kräver framgångsrik MAX IV- och ESS-forskning att den ”vanliga” akademiska forskningen inom fysik och andra naturvetenskaper hålls på en hög nivå med god finansiering, annars uteblir det uppsving för vetenskap, teknik och industriell utveckling som vi alla hoppas att de nya infrastrukturerna ska innebära.

Nästa stora begivenhet inom Vetenskapssverige är förstås tillkännagivandet av Nobelprisen i början av oktober. Under en vecka kommer Nobelprisen i medicin, fysik, kemi, litteratur och fred att tillkännages, och måndagen därpå tillkännages Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Det är under tillkännagivandeveckan, i betydligt högre grad än prisutdelningsveckan, som världens blickar riktas mot Stockholm och Oslo, och tillkännagivandena ställer stora krav på professionalism i framträdanden och presentationer. På Vetenskapsakademien arbetar kommittéledamöter och personal intensivt för att ge media, kolleger och allmänhet en fyllig, saklig och lättförståelig information om de fantastiska landvinningar som belönas med årets Nobelpris.

När dessa rader skrivs har utredningarna om Macchiariniskandalen just presenterats och ett stort städnings- och förbättringsarbete väntar på Karolinska Universitetssjukhuset och Karolinska Institutet. Jag har förstås fått frågan om skandalen skadar Nobelpriset. Med de kraftfulla åtgärder som vidtagits av Nobelförsamlingen vid KI tror jag inte att det blir någon bestående skada för Nobelpriset i medicin. För Vetenskapsakademiens Nobelpriser i fysik och kemi kan jag inte se någon skaderisk, och inte heller för Nobels Fredspris eller Litteraturpris, eller för Riksbankens Ekonomipris. På sikt avgörs Nobelprisets anseende framför allt av det prisarbete som görs i Nobelkommittéerna, och där känner jag mig trygg.

En aktuell fråga av ett helt annat slag är den nya forskningspropositionen, som forskningsministern kommer att lägga fram för riksdagen. Forskningsproppen kommer att linjera upp förutsättningarna för svensk vetenskap under den närmaste framtiden, och den kommer förstås att påverka villkoren för oss universitetsforskare på många sätt.

Vetenskapsakademien har i sitt inspel till departementet framhållit betydelsen av att vårt land utnyttjar sina forskningsresurser så effektivt som möjligt och inte splittrar resurskrävande naturvetenskaplig, teknisk och medicinsk forskning på för många högskolor. Vi betonar också vikten av att göra forskarkarriären mer attraktiv eftersom stora pensionsavgångar väntar. Jag är själv oroad av signalerna att man överväger att vikta forskning och pedagogik lika vid tillsättning av alla professurer vid universitet och högskolor. Om man inte tillåter yngre universitetsforskare och -lärare att profilera sig ställer man orimliga krav. Konsekvensen kan bli flykt från högskolan eller försämrade prestationer både inom forskning och undervisning. Vi får hoppas att man ger de yngre forskarna och lärarna bättre villkor i en tuff karriär, det förtjänar de!

Inom Vetenskapsakademien kommer både forskningsproppen, Nobelprisen och akademiens egna verksamheter att diskuteras under höstens möten och sammankomster. Jag hälsar er alla hjärtligt välkomna till vetenskapens högborg i Frescati!

/Göran K. Hansson