Arvid Carlsson

I fredags gick Arvid Carlsson ur tiden. Han ägnade sitt liv åt att utforska hjärnans signalsystem, och han gjorde en rad epokgörande upptäckter inom neurofarmakologin under 60 år i vetenskapens tjänst. Han valdes in i Kungl. Vetenskapsakademien 1975 och belönades med Nobelpriset i fysiologi eller medicin år 2000.

Den stora pionjärinsatsen gjorde Arvid Carlsson som ung forskare i Lund på 1950-talet, då han tillsammans med histologen Nils-Åke Hillarp upptäckte viktiga principer för signaleringen i nervsystemet. När de kunde visa att hjärnans signalsystem är beroende av kemiska substanser som bildas på plats, åstadkom de ett paradigmskifte i neuroforskningen. Dessutom öppnades dörren för att behandla hjärnans sjukdomar med kemiska substanser, alltså läkemedel.

Först bland sjukdomarna var Parkinsons sjukdom. Arvid Carlsson, som 1958 flyttat till Göteborgs universitet, kunde visa att sjukdomens symtom orsakas av brist på signalsubstansen dopamin i hjärnan. Substansen L-Dopa togs fram; den omvandlas i kroppen till dopamin. Kliniska prövningar med L-Dopa genomfördes, bland annat på Sahlgrenska sjukhuset, och resultaten var goda. L-Dopa introducerades som läkemedel, och det har lindrat symtomen och förbättrat livet för miljoner Parkinson-patienter världen över. Grundforskningen om hjärnans arbetssätt hade lett till en revolution inom den kliniska medicinen.

Nu vändes Arvid Carlssons intresse mot schizofreni. I i djurförsök belyste han och hans medarbetare hur signalsubstanser är involverade i  beteenden och symtom som förekommer vid denna sjukdom. Men man stötte på motstånd. Den psykoanalytiskt inriktade skolan inom psykiatri och psykologi hävdade att schizofreni kunde botas med psykoterapi, och att läkemedelsbehandling rentav var skadlig. Det blev en hätsk debatt men Arvid Carlsson var inte den som drog sig för att hävda sin ståndpunkt i offentlighetens ljus. Han såg det som en del av forskarens ansvar. Till slut fick han rätt, när stora kliniska studier visade hur psykofarmaka lindrar symtomen och förbättrar livet för alla dem som lider av schizofreni.

Arvid Carlssons tredje stora upptäckt var att brist på signalmolekylen serotonin leder till depression. Tillsammans med forskare vid läkemedelsföretaget Astra tog han fram de så kallade SSRI-substanserna, som ökar serotonin-nivåerna i nervkopplingarna. Men när Astras SSRI-läkemedel visade sig ge biverkningar lade företaget ner projektet. Det blev istället den amerikanska konkurrenten Eli Lilly som kom att dominera marknaden. Deras SSRI-läkemedel Prozac kom att kallas lyckopillret och blev ett av världens mest sålda läkemedel. Det har mycket god effekt på depressioner och tvångsneuroser.

Allt detta skulle vara mer än nog för att fylla ett livsverk. Men Arvid Carlsson hann med ännu mer. Han var en inspirerande lärare för många kullar av medicinstudenter vid Göteborgs universitet, bland dem jag själv som hade honom som lärare i farmakologi i början av 1970-talet. Han var en engagerad samhällsdebattör, inte bara när det gällde psykiatri utan också i en rad andra frågor. Han lyckades stoppa förslaget att man skulle tillsätta fluor i dricksvattnet, han tvingade fram en omorganisation av Medicinska forskningsrådet, och han slogs för klassisk fysiologi och farmakologi gentemot den nya molekylärbiologin. Han väckte alltid starka känslor. Bakom den blida framtoningen fanns en hängiven förkämpe för vetenskapen och för det han upplevde som rätt och riktigt. Ingen som mötte honom kunde undgå att imponeras av denne briljante forskare.

Göran K Hansson

 

 

Arvid Carlsson