Om fakta och åsikter

I dessa tider är skiljelinjen mellan fakta och åsikter viktigare än någonsin. Varje individ har rätt till sina åsikter, och varje parti eller intresseorganisation har rätt att lägga fram sin analys och sina förslag om hur dagens problem bäst ska lösas. Men för att förslagen ska vara relevanta krävs att analysen grundas på fakta. Här behöver politiken hjälp av vetenskapen.

En politisk debatt blir meningsfull om politikerna lägger fram sina olika förslag om hur klimatförändringen ska mötas, energiförsörjningen klaras, och maten hållas giftfri. Men om debatten istället handlar om huruvida klimatet verkligen har förändrats eller om gifter verkligen är giftiga, blir det ett gräl om data istället för en informativ debatt. Om debattörerna ifrågasätter forskningens resultat som ”falska nyheter” och lägger fram ”alternativa fakta” fördummar de samhällsdebatten och försämrar väljarnas möjligheter att ta ställning.

Vetenskapen erbjuder idag en fantastisk databas av information om världens tillstånd. Vi utforskar klimatet, luftmiljön, haven, livsmedlen, mikroorganismerna, människokroppens inre och mycket annat. Våra beslutsfattare har bara att förse sig med de fakta de behöver för att fatta kloka beslut.

Under Almedalsveckan diskuterade vi samspelet mellan vetenskap och politik vid ett seminarium som ordnades av föreningen Vetenskap & Allmänhet. Samtliga riksdagspartier var representerade, med partisekreterare eller forskningspolitiska talespersoner, och från forskningen deltog företrädare för Kungl. Vetenskapsakademien, Ingenjörsvetenskapsakademien och Sveriges Unga Akademi.

Det blev tyvärr en dyster tillställning. Forskarna erbjöd sig att förse politiken med faktaunderlag, men flera av partisekreterarna tycktes se vetenskap som ett särintresse och inte som en kunskapsbas. Så här nära inpå valet vill jag inte peka ut de partier som utmärkte sig negativt, utan nöjer mig med några citat.

”Om forskarna vill påverka besluten får ni gå med i vårt parti.”

”Vi stämmer av alla våra förslag med en panel på flera hundra personer. Där ingår säkert några forskare som kan säga vad de tycker.”

En partitalesperson menade till och med att om forskningen kommer i konflikt med politiken, då måste politiken styra.

Jag kom att tänka på striden mellan forskare och makthavare på 1600-talet, när Galileo funnit att jorden går runt solen medan de politiska makthavarna i Kyrkostaten förlitade sig på dåtidens politiska ideologi, som uttolkades ur Bibeln. Ett mer närliggande exempel var när Stalins regim beslöt att kommunistpartiets politik stod över både genetik och geovetenskap. Resultatet blev en av världshistoriens största miljökatastrofer, med missväxt och svält i Ukraina och torrläggning av en av världens största sjöar, Aralsjön.

Vi får förstås hoppas att det aldrig kommer att gå så långt i vår tid, och jag vill gärna tro att grodorna som hoppade ur några partiföreträdares munnar kan skrivas på den hetsiga valkampanjens konto. Förhoppningsvis lyssnade de på sina klokare kolleger från några andra partier.

Jag vill avsluta med att upprepa vårt erbjudande. Vetenskapen erbjuder fakta som kan och bör ligga till grund för samhällsdebatten. Vetenskapsakademien, och säkert hela forskarsamhället, hjälper gärna till med att förse debattörer och beslutsfattare med faktaunderlag. På dem kan ni politiker bygga era ställningstaganden, och på saklig grund övertyga väljarna om att era förslag är de bästa. Så fungerar demokratin bäst.

Göran K. Hansson

Om fakta och åsikter