Förintelsedagen

Idag är det Förintelsedagen. Vi minns alla de miljoner människor som mördades under den nazistiska terrorn. Judar, romer, homosexuella, handikappade, oliktänkande. På årsdagen av befrielsen av fångarna i Auschwitz hedrar vi de förföljdas minne.

Men Förintelsedagen är också en dag att rannsaka oss själva. Gör vi allt vi kan för att förhindra att människor diskrimineras på etnisk, religiös eller politisk grund? Det krävs mod och integritet för att stå emot när rasism och intolerans växer sig stark. Historien lär oss att medlöpare finns i alla grupper. Under 30- och 40-talen fanns nazister och nazisympatisörer bland präster, artister, ämbetsmän, företagare, journalister, politiker till både vänster och höger, och, förstås, bland så kallat vanligt folk.

Vetenskapens värld var ingalunda fredad från de bruna idéerna. Även här fanns nazister. Dessutom dök en del vetenskapliga rön upp i förvrängd och perverterad form i de nazistiska skrifterna. Man påstod att det fanns vetenskapligt stöd för deras påståenden. Så var naturligtvis inte fallet men alltför många trodde på lögnerna, särskilt när en del forskare lånade ut sig som propagandister.

Vad kan vi då lära av Förintelsens tidevarv? Att vi alltid måste vara beredda att stå upp för frihet, rättvisa och sanning. Att våga säga ifrån när grupper och individer pekas ut och förföljs. Att inte tillåta att fakta förvrängs till lögn och propaganda. Här har vetenskapen ett särskilt ansvar.

Främlingshatet har återigen börjat växa till sig och antisemitismen visar sig på nytt. Vi får inte tveka när det är dags att säga ifrån.

Göran K. Hansson

 

 

 

Förintelsedagen