Framstegens och upplysningens Nobelvecka

Nobelveckan är över. Det har varit en intensiv vecka med ett fyrverkeri av vetenskap, kultur och fredsarbete. Varje dag har nya insatser till mänsklighetens nytta tillkännagetts.

Nobelförsamlingen vid Karolinska institutet var som vanligt först ut förra måndagen med Nobelpriset i fysiologi eller medicin. Årets pris belönar upptäckter om hur våra celler känner av syrgashalten och anpassar sig till den. Det handlar om hur vi kan överleva i miljöer där de livsviktiga syremolekylerna är bristvaror, som på hög höjd, och om hur kroppen ställer in bildningen av blodkroppar och blodkärl efter syrenivån. Ett välförtjänt pris till tre forskare som jag beundrat och uppskattat i många år, Greg Semenza, Peter Ratcliffe och Bill Kaelin.

På tisdagen blev det Vetenskapsakademiens tur, och jag hade förmånen att få tillkännage årets Nobelpris i fysik. Det handlade om de verkligt stora frågorna: hur uppstod universum? Och vad består det av? är några av de frågor som James Peebles brottats med och gett oss ökad kunskap om. Den mörka materien och den mörka energin är svårutgrundliga resultat av hans arbete. Finns det andra planetsystem än vårt eget, var frågan som de två andra pristagarna Michel Mayor och Didier Queloz fann svaret på när de hittade en exoplanet, alltså en planet kring en annan sol. Nu är den uppenbara frågan om det finns liv på någon av alla de miljontals planeterna därute. Stora frågor som får tanken att svindla. Och som Ulf Danielsson sade på vår presskonferens: Nobelpristagarnas upptäckter har för alltid förändrat vår syn på världen.

Med onsdagens kemipris belönade Vetenskapsakademien praktiskt upptäckts- och utvecklingsarbete. Nobelpriset gick till dem som skapade det laddningsbara litiumjonbatteriet. Man fick perspektiv på den insatsen när Olof Ramström berättade att bara ett fåtal batterityper uppfunnits sedan Alessandro Volta byggde det första zinkbatteriet år 1800. Litiumjonbatteriets uppfinnare Stanley Whittingham, John Goodenough och Akira Yoshino skapade inte bara ett nytt, starkt och uppladdningsbart batteri, de gjorde med sin konstruktion ett viktigt bidrag till att rädda klimatet. Litiumjonbatterier sitter i våra elbilar och våra solceller och minskar därigenom användningen av fossila bränslen. Ett Nobelpris med tveklös nytta för mänskligheten.

På torsdagen tillkännagav Svenska Akademien två litteraturpris. Den intressanta polska författaren Olga Tokarczuk fick 2018 års pris, som lades på is ifjol på grund av skandalerna kring Svenska Akademien. 2019 års pristagare blev österrikaren Peter Handke, en uppmärksammad författare vars politiska engagemang i Balkankrigen väcker många frågor.

Det var lättare att glädja sig åt Nobels fredspris, som förstås tillkännagavs på fredagen. Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed Ali har rivstartat en freds- och demokratiseringsprocess på Afrikas horn, och han är en mycket värdig pristagare.

Sviten av priser avslutades med Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, som vi tillkännagav idag måndag. De tre pristagarna Abhijit Banerjee, Esther Duflo och Michael Kremer har etablerat kontrollerade fältstudier som metod för att identifiera de mest verksamma insatserna för att avhjälpa den globala fattigdomen. När jag ringde upp Esther Duflo var hon mycket rörd och tagen. Vid vår presskonferens en stund senare berättade hon per telefon om betydelsen av att använda vetenskaplig metodik och inte förlita sig på missuppfattningar och fördomar när man planerar insatser bland jordens fattiga. Ett angeläget pris till forskning inom ett oerhört viktigt område, konstaterade ekonomipriskommitténs Jacob Svensson.

Sammantaget hyllar Nobelprisen den mänskliga civilisationens framsteg, inom vetenskap, kultur och politik. Göran Greider formulerade det väl i Dala-Demokraten:

”Nobelveckan … är en Upplysningstankens eller den mänskliga nyfikenhetens vecka.” (https://www.dalademokraten.se/artikel/goran-greider-den-svindlande-nobelveckan)

Och han fortsätter: ”I medierna uppmärksammas forskning och vetenskap annars knappast särskilt konsekvent eller systematiskt, såvida det inte gäller larm av det ena eller andra slaget.”

Han konstaterar att naturvetenskapen erbjuder en blick ut ur det vardagliga, också för lekmannen. Och han utnämner fysikpriset till sin favorit i år:

”Vackrast är denna svindelvecka likväl när fysikpriset går till upptäckter … som ligger så långt bortom vardagen att det gränsar till det magiska.” ”Bara den tanken: att det någonstans därute antagligen finns liv, likt eller olikt vårt eget, är på en och samma gång både högst sannolik och just svindlande.”

Javisst svindlar tanken när man får ta del av vetenskapens landvinningar. Och vilken förmån vi har som får berätta om detta!

Göran K. Hansson

 

 

Framstegens och upplysningens Nobelvecka