I skuggan av Covid-19

Vi lever just nu i skuggan av Covid-19. Pandemin som började i Kina har nu sitt epicentrum i Sydeuropa, och sjuktalen stiger snabbt även i Nordeuropa och Nordamerika. Mina släktingar i Italien berättar om oron och instängdheten, om bekanta som insjuknar och dör och om ett samhälle som är helt lamslaget. Jag får liknande rapporter från USA, som är långt sämre ställt än vad deras statsledning hävdat.

Pandemin blev plötsligt väldigt konkret och skrämmande för mig och min familj när vår gode vän professor Steve Schwartz vid University of Washington i Seattle, avled i Covid-19 för en vecka sedan. Han hade insjuknat en vecka tidigare med hosta och feber, kom in till universitetssjukhuset i Seattle, försämrades snabbt och hamnade i respirator, men hans liv gick inte att rädda. Han blev ett av tusentals offer för sjukdomen.

Här i Sverige är vi ännu inte så hårt drabbade, men vi ser stigande sjuktal och dödstal. Fabriker och skolor, universitet och myndigheter, teatrar och restauranger, alla har de stängt. Hela samhället går på sparlåga i väntan på att flockimmunitet ska byggas upp och sjukdomen klinga av.

Samtidigt är det uppenbart att sjukvården inte har de resurser som krävs för att hantera situationen. Bristen på intensivvårdsplatser är skriande, kapaciteten att analysera virusprover är otillräcklig, och man saknar basal skyddsutrustning för sjukvårdspersonalen. Katastrofberedskapen i våra landsting och regioner verkar ha varit försumbar. Man har planerat sjukvården för goda tider och det finns inga marginaler när katastrofen slår till.

Lyckligtvis rycker civilsamhället in och hjälper till när vårdapparaten sviktar. Sjukvårdsanställda jobbar på sin fritid, och grannar handlar åt personer som måste hålla sig hemma. Älvsjömässan i Stockholm görs om till intensivvårdsavdelning, universiteten ställer upp med analyser och många andra insatser, och Wallenbergstiftelserna skänker 50 miljoner kronor för att fler virusprover ska kunna testas.

Debatten om hanteringen av pandemin är intensiv. Folkhälsomyndigheten gör för lite och för sent, hävdar en del. Regeringen borde införa hårdare restriktioner, kräver somliga. Andra vill att regeringen ska sätta ett slutdatum för krissituationen, trots att ingen ännu kan säga när sjukdomen kulminerar i Sverige.

Det begås säkert misstag i den svåra situation som råder. Kanske har man reagerat för långsamt, kanske skulle man ha vidtagit andra åtgärder. Förmodligen var förberedelserna otillräckliga inom hälso- och sjukvården. När pandemin är över blir det dags att dra lärdomar för framtiden. Då blir det också viktigt att diskutera vad priset för att hantera en epidemi ska vara. Vi får väga sjukvårdskostnader mot nationalekonomi, och helt krasst fråga oss hur mycket ett människoliv får kosta.

Vetenskapsakademien planerar att bjuda in till seminarier om lärdomarna av Covid-19. Men vi väntar med det tills pandemin är över. Just nu gör vi alla bäst i att följa rekommendationerna från Folkhälsomyndigheten. Tvätta händerna, hosta inte rakt ut, håll dig hemma om du är sjuk, och hjälp andra om du kan. Allt har sin tid.

Göran K Hansson

I skuggan av Covid-19