Liv har funnits på jorden i nära fyra miljarder år. Under denna tid har djur- och växtarter kommit och gått, bakteriestammar avlöst varandra och geologiska tidsåldrar passerat. Så ser evolutionen ut, och så ändras jordskorpan och berggrunden. Det är normalt mycket långsamma processer.
Hela tiden försvinner alltså en del arter medan andra bildas. Men i varje given stund är de existerande arterna sammanflätade med varandra i ett intrikat samspel. De kan vara helt beroende av varandra, direkt eller indirekt, och tillsammans formar de miljöer som ger förutsättning för fortsatt liv. En rubbning i den balans av biologisk mångfald som råder i olika miljöer, till exempel genom omfattande utrotning, kan få oöverskådliga konsekvenser för livet där.
Under en bråkdel av de kanske 200 000 år som vår art existerat – i sig en bråkdel av tiden av liv på jorden – har människan lämnat sådant påtagligt avtryck på biosfären att man kan tala om en ny epok: Antropocen, människans tidsålder. Bara på cirka 100 år har denna period kommit att karaktäriseras av en omfattande klimatpåverkan och mycket stor förlust av biologisk mångfald. När det gäller det senare finns anledning att tala om massutdöende på mycket kort tid.
För att på ett långsiktigt och hållbart sätt kunna nyttja naturresurserna, och för att skapa förutsättningar för att kommande generationer av människor och andra arter ska kunna samverka på jorden, behövs mer kunskap om den biologiska mångfalden. Men senare tids forskning, inte minst tack vare DNA-studier, har också gett oss helt nya insikter om mångfaldens uppkomst och hur vi bör göra för att bevara den. Det är viktigt att denna kunskap når ut i samhället.
Vetenskapsakademien har en lång tradition av engagemang i frågor som rör miljö och natur. Redan under 1700-talet började Akademien etablera naturhistoriska samlingar, vilka från 1819 gick under namnet Naturhistoriska Riksmuseet. Museet var fram till 1915 inhyst i Akademiens lokaler i Westmanska huset mellan Drottninggatan och Adolf Fredriks kyrka. Ända fram till 1965 stod museet under Akademiens överinseende.
I början av 1900-talet fick Akademien i uppdrag av Kungl. Maj:t att utreda behovet av skydd för vissa naturmiljöer. Det ledde till att Akademien kom att vara ansvarig för landets första nationalparker och naturminnesmärken, till exempel Stora Sjöfallet och Gotska Sandön. De övergick 1952 i Domänstyrelsens förvaltning.
Ändå in på 2000-talet drev Akademien flera infrastrukturer för biologisk forskning, till exempel Abisko naturvetenskapliga station och Kristinebergs marina forskningsstation. Till modern tid hör också ett antal forskningsprogram inom Akademien, som de existerande Beijerinstitutet för ekologisk ekonomi, Global Economic Dynamics and the Biosphere och Antropocenlaboratoriet. I över 50 år har Akademien också drivit den miljövetenskapliga tidskriften Ambio.
Vetenskapsakademien fokuserar just nu på frågor kring biologisk mångfald på flera sätt. För knappt ett år sedan gav vi ut skriften Vetenskapen säger – om biologisk mångfald och evolution, ett nummer i skriftserien Vetenskapen säger där kunskapssammanställningar över aktuella områden redovisas. Den följdes i november upp med symposiet Dinosauriebajs, dygnbaggar och regnskog – följ hur forskarna studerar arters utveckling och hoten mot mångfalden, en inspirationsdag för gymnasieungdomar. Aula Magna fylldes den dagen med nära 800 vetgiriga och intresserade elever som fick träffa ledande mångfaldsforskare.
Nu på fredag i denna vecka, den 22 mars, går vårt nästa mångfaldsevenemang Den biologiska mångfalden i Sverige – nu och i framtiden av stapeln. Den här gången samlas olika samhällsaktörer för en dialog om mångfalden i våra skogar, öppna landskap och vattenmiljöer. Korta presentationer från ledande svenska forskare varvas med paneldebatter mellan beslutsfattare och representanter för myndigheter, näringsliv och intresseorganisationer. Allt för att knyta tätare band mellan vetenskap och samhälle.
Tillsammans kan vi verka för att bromsa den snabba trenden av förlust av biologisk mångfald. Det är svårt att komma ifrån att det behövs stora och skyndsamma samhälls- och livsstilsförändringar, precis som det krävs för att hejda klimatförändringen. Som vår ledamot, en av landets ledande mångfaldsforskare, Kerstin Johannesson säger: Vi människor behöver fundera över våra egna liv och våra egna val. Var och en av oss måste ta vårt ansvar, för utan vårt stöd kommer politikerna inte att våga göra något.
Hans Ellegren
Ständige sekreterarens blogg 