”Akademien, stiftad den 2 juni 1739, har till uppgift att främja vetenskaperna och stärka deras inflytande i samhället.” Så lyder den första meningen av Akademiens grundregler; ett annat sätt att uttrycka saken på är att vi söker föra vetenskapens talan i samhället. Utbredningen av ett kunskapsmotstånd och spridningen av alternativa fakta gör i dag denna vår uppgift viktigare än någonsin. Ett exempel på hur svårt samhället kan ha att ta åt sig vetenskapliga framsteg är det motstånd som växtförädlingen mött när nya genetiska tekniker tagits fram för utveckling av grödor. Det här är en fråga som genom åren engagerat Akademien, och då särskilt klassen för biologiska vetenskaper, med ett enträget arbete bland annat av ledamöterna Roland von Bothmer, Torbjörn Fagerström och Stefan Jansson. Deras bok Bortom GMO – vetenskap och växtförädling för ett hållbart jordbruk som gavs ut 2015 har nått stor spridning, och i dag presenteras dessutom en ny del i vår serie Vetenskapen säger som handlar om genmodifierade växter.
I en debattartikel publicerad i Dagens Nyheter under sommaren (https://www.dn.se/debatt/ovetenskapligt-motstand-mot-gensaxade-grodor/) pekade Torbjörn Fagerström, tillsammans med Jens Sundström, på svårigheterna att få nytta av nya grödor som tagits fram med hjälp av Crispr/Cas9, gensaxen. EU beslöt 2018 att klassa sådana grödor som genetiskt modifierade organismer (GMO) och det har satt stora hinder för kommersiell tillämpning. Klassificeringen saknar vetenskaplig förankring och dess utformning var resultatet av intensiv lobbying från en högljudd opinion av idébaserade (snarare än evidensbaserade) organisationer och rörelser (https://www.dn.se/debatt/jordbruksforskningen-styrs-alltmer-av-ideer-utan-vetenskaplig-grund/). Kommissionen genomför nu en översyn av regelverket för GMO och att döma av några förslag som presenterats riskerar gensaxade grödor även fortsättningsvis få svårt att slå igenom i Europa.
”Uppfinningen” av jordbruket är människans största framsteg genom alla tider – sett i termer av hur det påverkade befolkningstillväxten. När vi övergick från ett nomadiserande jägar-samlarliv till ett mer stationärt leverne med odlade grödor och tamdjur kunde samhällen utvecklas och olika människor börja specialisera sig på nya uppgifter. Livet blev mer förutsägbart.
Under de 10 000 år av vår historia då jordbruket legat till grund för tillgången på föda har ständigt nya varianter av sädesslag och produktionsdjur kommit fram, och lett till en allt ökande tillgång på mat. Principen för förädlingen har alltid varit densamma. Genom att välja ut det utsäde eller de avelsdjur som har en aning bättre egenskaper (för att möta människans behov) än övriga har avkastningen kontinuerligt kunnat förbättrats. Variationen i egenskaper kommer sig av den genetiska variation som finns inom alla arter. Det är mutationer i arvsmassan som i grunden ger genetisk variation, och nya mutationer uppkommer i varje generation. (Vi själva bär på ett 100-tal nya mutationer som uppstod i våra föräldrars könsceller. Dessutom har vi ärvt miljontals genetiska varianter som ackumulerats från generation till generation hos våra förfäder.)
Just denna ständiga tillkomst av nya mutationer har gjort att förädlingen steg för steg kunnat ge jordbruket allt bättre grödor. I modern tid har växtförädlare i stor skala på försöksanläggningar aktivt letat efter nya varianter, alltså letat efter bärare av nya mutationer. I jakten på dessa mutationer har man ibland tagit nya tekniker till hjälp, som att korsa olika sorter som var och en bär på olika fördelaktiga egenskaper. Med strålning eller kemisk behandling har man också kunnat öka frekvensen av nya mutationer.
Gensaxen är i dag det mest effektiva och precisa verktyg vi har för att få fram nya mutationer. Och inte vilka mutationer som helst. Genom den kunskap om molekylära processer i växter eller djurs celler som molekylärbiologin gett oss kan gensaxen riktas till just de positioner i arvsmassan som är kritiska för nya egenskaper. Man skulle kunna säga att växtförädlarna slipper famla i mörkret eller skicka blindskott i sin strävan efter att hitta nya mutationer och förbättrade egenskaper.
Fagerström och Sundström konstaterar att en mutation inte bär något minne av hur den uppkommit. Mutation som mutation. Kan vi med gensaxen få fram mutationer som ger grödor som bättre klarar förändringar i klimatet eller ger mindre miljöpåverkan så är det en naturlig fortsättning på den jordbrukstradition som människan under tusentals år har utvecklat. Den traditionen ledde oss från den äldre stenåldern till en helt ny typ av liv. Låt oss nu använda de tekniker och vetenskapliga landvinningar som bäst kan möta ett ökande försörjningsbehov och samtidigt bidra till ett hållbart samhälle.
Hans Ellegren
Ständige sekreterarens blogg 