Från Vetenskapsakademiens sida står hög kvalitet i forskning och utbildning i främsta rummet. Enligt portalparagrafen i våra stadgar är Akademiens ”uppgift att främja vetenskaperna och stärka deras inflytande i samhället”. Målsättningen kommer till uttryck i den vidare formuleringen, att ”verka för att utbildning och forskning ges goda villkor”.
I tider av kunskapsmotstånd och spridning av ogrundade påståenden är kopplingen mellan forskning och den högre utbildning utomordentligt viktig. Nya studentgenerationer behöver förvärva kunskap som vilar på solid vetenskaplig grund. De behöver också ta till sig ett kritiskt förhållningssätt till att bedöma ny information – vara väl införstådda i den vetenskapliga metoden. För att möta dessa behov behöver det finnas någon form av forskningsanknytning i utbildningen.
I veckan presenterades en utredning genomförd av Kerstin Sahlin, tidigare bland annat ordförande för Vetenskapsakademiens kommitté för utbildning, som belyser den högre utbildningens forskningsanknytning (och forskningens utbildningsanknytning) och presenterar konstruktiva förslag för att stärka dessa samband. Det är en mycket väl genomförd rapport, inte minst genom att den lyfter fram en rad goda exempel. Den mottogs också mycket väl av representanter från näringsliv, akademi och politik vid det panelsamtal som anordnades på Akademien, inte minst tack vare ett engagerat modererande av Akademiens tredje vice preses, Ulf Ellervik.
Utredningen föreslår åtgärder som att forskningsanknytningen tydliggörs i utvärderingar och policydokument, och att forskningsnära moment läggs in i undervisningen. En intressant aspekt som lyfts fram är att i högre utsträckning än idag bygga utbildningar kring starka/strategiska forskningsprogram, med särskilda resurser tilldelade för sådant ändamål.
En grundproblematik inom den svenska högskolesektorn är att forskning ofta anses ha högre status än utbildning. Här krävs en kulturell förändring, men också en förändring av de ekonomiska villkoren för att bedriva forskning respektive utbildning. Utredningen menar också att en förändring krävs för att komma i från den marknad som utvecklats där lärosäten (och även enheter inom lärosäten) konkurrerar om studenter och utbildningspengar, utan att den konkurrensen är synbart kvalitetsdrivande. Tvärtom behövs mer samarbete och en tydligare arbetsfördelning inom det svenska högskolelandskapet. Som statssekreteraren vid Utbildningsdepartementet Maria Nilsson påpekade vid panelsamtalet kommer detta kräva en infrastruktur som premierar och stimulerar till en ökad rollfördelning bland lärosätena.
Jag rekommenderar alla som är intresserade av former för att höja kvaliteten i högskoleutbildningen att läsa rapporten, och också ta del av den debattartikel som Ulf Ellervik och Kerstin Sahlin publicerade i Svenska Dagblad i anslutning till rapportsläppet.
Hans Ellegren
Ständige sekreterarens blogg 